Åsa Sjöström: Kunnskap og empati

Hans-Olav Forsang: Hvordan startet din interesse for fotografi?

Åsa Sjöström: Som liten var jag «familjefotografen», vilket gjort att jag sällan syns på bilder från den tiden. Senare blev jag lovad en systemkamera som stod i vår bokhylla i 12-årspresent som min far bytt till sig i någon skum affär. Någon vecka innan jag fyllde 12 år var den borta, han behövde pengarna, och jag var förkrossad. Där och då förstod jag mitt stora intresse för fotografi. När jag var 14 år och fick min första sommarjobbslön köpte jag en systemkamera, en gammal Minolta, och en hundvalp. Minoltan och schäferhunden följde mig många år framöver.

Hans-Olav Forsang: Hva har du lært mest av når det gjelder fotografi?

Åsa Sjöström:Fotografi är ett fantastiskt verktyg för att lära sig förstå sig själv, andra människor och livet utanför ens egen komfortzon. Fotografi öppnar dörrar och ger en möjligheter och erfarenheter som många människor aldrig ens kommer i närheten av. Som fotograf måste du ha kunskap och empati för att vinna människors förtroende. I mer vanliga porträttsituationer är det viktigt att vara inkännande och se människan så att hen slappnar av. Oavsett vilken typ av fotografering så lär vi oss mycket av andra människor och olika situationer, i gengäld ser jag till att alltid vara väl påläst och inkännande. 

Hans-Olav Forsang: Er du ofte usikker eller i tvil?

Åsa Sjöström:Osäkerhet och tvivel är nog alla konstnärers stora börda, i alla fall är det så för mig. Jag har på ett sätt blivit säkrare med åren, men också osäkrare. Jag kan fortfarande känna att «fan vad dålig jag är och i nästa stund; gud vad kul det är och vad bra det blev».Om framtiden tänker jag ibland, «vem kommer vilja anlita en åldrande fotograf när det finns hundra hungriga unga fotografer som vill jobba mer för mindre pengar?» Men att fortfarande bli nervös inför större uppdrag och känna ett sting av osäkerhet gillar jag, då presterar jag ofta bättre. En viss osäkerhet kan vara en positiv känsla.

Hans-Olav Forsang: Hva er ditt forhold til fotografi?

Åsa Sjöström:Fotografi är en livsstil, ett drömjobb som jag inte ens trodde var möjligt en gång i tiden. Det är också ett slags terapeutiskt arbete. Jag älskar både den rent dokumentära bilden, när jag bara kan följa de jag fotograferar, men jag gillar lika mycket att skapa bilder tillsammans med de jag fotograferar, jag ser det lite som en slags konceptuell dokumentärfotografi. De ämnen som är omöjliga att skildra, gör att man måste vara öppen för att fotografera på ett nytänkande sätt som också kan beröra och bli intressanta bilder som väcker känslor hos betraktaren.

Hans-Olav Forsang: Hvorfor er fotografi viktig?

Åsa Sjöström:Med bilden kan vi påverka och skapa förändring och historiskt sett är fotografiet, tillsammans med måleriet, ett av de viktigaste mediumen. Som fotograf måste du vara där det händer, det gör bilden väldigt viktig för efterlevande och nuet. Att ha god insikt och ett tydligt motiv om varför man vill fotografera just de människorna tycker jag är mycket viktigt. För mig personligen fungerar fotografiet också som terapi, alla människor jag träffar ger mig styrka att fortsätta. Jag märker också att mina egna problem förminskas när jag möter människor i svåra situationer. Min uppväxt präglades av missbruk och våld och jag dras ofta till den typen av berättelser och till människor som har en styrka jag kan känna igen mig i. Jag har också en storasyster som föddes med en förlossningsskada och är svårt förståndshandikappad, att leva med henne gav mig tidigt en insikt om människors olikheter och förutsättningar i livet. Mina erfarenheter gör nog att jag som fotograf har lätt att komma nära andra människor.

Hans-Olav Forsang: Hvilke ambisjoner har du som fotograf?

Åsa Sjöström:Människorna jag fotograferar må vara hur utsatta som helst, men bakom nästan varje människa finns ett hopp, en stolthet och en styrka som är helt fantastisk och det är den jag försöker visa i mitt fotografi. Jag mår jättedåligt av att möta människor som helt gett upp hoppet, det är inte ofta det händer, men när det hänt har jag mörka minnesbilder kvar inom mig för resten av livet. I mina bilder vill jag förmedla ett gemensamt uttryck av det dokumentära, en personlig intention blandat med konstnärlighet.

Hans-Olav Forsang: Hva har endret seg for deg underveis i årene du har arbeidet som fotograf?

Åsa Sjöström:Med erfarenheten känner jag en styrka och säkerhet i arbetsprocessen, jag är inte latare, bara mer medveten om vad jag vill få fram i berättelsen och jag är alltid mer påläst nu för tiden än när jag var yngre. Men det kan ju också bero på att jag mest arbetade för dagspress och att det inte fanns tid att sätta sig in i uppdragen på samma sätt, det gav mig en osäkerhetskänsla jag inte längre behöver leva med som frilansfotograf. Som frilans skapar jag oftare mina egna projekt och samarbeten. Erfarenheten som växer fram med åren ger ett lugn, men vissa perioder kan fortfarande kännas extremt tunga. Varje gång jag avslutar ett större projekt känns det som att börja om från början. Nackdelen med att jobba med projekt och mot utställningar osv, är att jag avskärmas från de vardagliga uppdragen som ger mig pengar till hyran. Många uppdragsgivare verkar tro att jag inte gör vanliga jobb längre. Ibland känns det som att vara fotograf handlar mer om att söka pengar och hitta uppdragsgivare än att fotografera. Det är stressande.

Hans-Olav Forsang: Hva legger du vekt på for å utvikle deg videre?

Åsa Sjöström:Jag utvecklas hela tiden och blir egentligen aldrig nöjd. Det låter kanske konstigt, men jag tror att det är en slags destruktiv drivkraft att hela tiden försöka göra något bättre, att utvecklas. Just nu har det varit mest fokus på att lära mig film. Min första dokumentärfilm, Den Sista Cirkusprinsessan släpptes januari 2020. Jag kände mig som en nybörjare hela tiden och jobbade på utan att egentligen veta någonting om att göra film. Det var mycket «trial and error» jag lärde mig av mina misstag. Att jag vågar gå utanför min komfortzon är superläskigt, men viktigt för min utveckling.

Hans-Olav Forsang: Hva gir deg inspirasjon?

Åsa Sjöström:Jag köper fotoböcker, går på utställningar, lyssnar på musik och tittar på film, både dokumentärer och fiktion. Jag älskar filmer med vackert fotografi, det inspirerar mig väldigt mycket. Sen är det viktigt att träffas och prata fotografi, ge och få feedback. Känner att jag är dålig på det och det har såklart blivit sämre i och med isoleringen som corona för med sig. Vardagen i sig självt är också en stor inspirationskälla.

 

Hans-Olav Forsang: Hvilke råd vil du gi en ung person som ønsker å bli fotograf i dag?

Åsa Sjöström:Våga följa sin egen magkänsla. Var påläst. Sök mycket stipendier och ge inte upp om det blir avslag, jag får avslag hela tiden, men plöstligt får man ett. Tappa inte de vanliga uppdragen (som jag gjort). Tänk på ljuset! Fotografi kommer från grekiskan och betyder «måla med ljus», det bästa fotograferna gör just det, målar med ljuset. Jag önskar också att fotografer inte skriver på de fulavtal som slängs fram framför dem, det kommer förstöra vår framtid, för alltid.

hof: Mye av det du jobber med er prosjektbasert. Hvordan går du fram i en slik prosess?

Åsa Sjöström:Ibland väcks en projektidé genom ett random uppdrag, ibland kan ett möte med någon väcka nyfikenhet. Ofta leder ett projekt till ett annat. Förr kunde jag börja med projekt utan finansiering, men när barnen och förpliktelser kom så blev jag tvungen att tänka mer ekonomiskt. Gör jag något i min närhet så är det av mindre ekonomisk betydelse, då jag kan ägna mig åt projektarbetet när det finns tid. En process kan se ut ungefär såhär: lågintensiv start, mycket tankar på varför jag vill göra detta projekt, var, hur  och sen ett långt researcharbete för att hitta rätt personer, ta bilder/filma, skriva ansökningar och söka pengar, jobba med projektet i månader eller år, komma till avslut. Att avsluta projekt har ofta varit det svåraste för mig. En annan grej är att jag inte förstod i början av min karriär att jag brinner mer för vissa uppdrag och ämnen. Nu ser jag ett tydligt mönster i mina val av projekt, varför och hur jag vill att mina historier skall växa fram.  Andra, tex uppdragsgivare, förknippar mig ofta med mina val av ämnen.

Hans-Olav Forsang: Hvordan ser du mediebransjen utvikle seg i tiden som kommer og hvilken betydning mener du dette har for deg som fotograf?

Åsa Sjöström:Jag är fotografiet tacksam till så mycket, men blir trött på utvecklingen där vi skall känna oss tacksamma för att stora magasin eller tidningar vill att man skall jobba «för att synas» och ofta för skampengar, i vissa fall ber de fotograferna skriva på fulavtal där de fråntas rätten till sina egna bilder. Jag är rädd för att det kommer utarma vår arbetskår, för hur skall man då ha råd att försörja sig i framtiden? Som du märker är jag orolig för utvecklingen. Samtidigt tycker jag vi har ett gemensamt ansvar att inte förstöra vår framtid och skulle fotografer gå ihop och stå på sig, tillsammans, då tror jag vår framtid skulle se ljusare ut. Men alla är rädda för att gå emot jättarna och förlora sina jobb. Det förstår jag såklart.

Hans-Olav Forsang: Hva jobber du med nå for tiden?

Åsa Sjöström:Just nu jobbar jag mot en större utställning om Cirkushistoria som skall visas på Kulturen i Lund. Det var en idé som jag velat göra länge, men det blev en möjlighet «tack vare corona». Alla mina uppdrag ställdes in, cirkusfamiljens hela säsong ställdes in och under de åren jag filmat och fotograferat familjen Rhodin har jag drömt om att fotografera kvinnorna i de vackra gamla cirkuskostymerna de har på sin vind. I våras fick vi tid till att göra det och Kulturen i Lund som är ett väldigt fint museum i Lund/Skåne nappade på ett instagraminlägg jag gjorde efter första fotograferingen. Jag är också i startgroparna med ett nytt filmprojekt i Malmö och ett annat filmprojekt med min nära vän fotografen Elin Berge. Elin och jag har i flera år velat göra ett gemensamt projekt och nu har vi äntligen hittat ett som vi förhoppningsvis kan jobba fram tillsammans. Det kommer främst bli en film, men vi kommer även turas om att ta stillbilder under arbetets gång. Sen försöker jag göra stillbilds-uppdrag för att kunna försörja mig, de små uppdragen är minst lika viktiga som de stora.

Hans-Olav Forsang: Til slutt: hva er dine tre viktigste egenskaper som gjør deg til den fotografen du er?

Åsa Sjöström:Mycket svår fråga att svara på om sig själv… kunde inte komma på något så jag frågade min vän Elin Berge, som också är fotograf, och det första hon tänkte på var; genuin, inkännande och estetisk.

www.asasjostrom.com

• Fotografens hjemmeside